Jag är ingen expert på Dylan, men jag har lyssnat på honom sen jag var 15–16 och lyssnat sen dess, läst x antal böcker i ämnet så att säga, försökt förstå hans sånger, hans texter, försökt hålla koll på hur han skött eller inte skött sin karriär, man försöker lära av dom stora, dom andra, och dom stora sneglar på varann, man måste hela tiden framåt i oledad terräng.

Är det nån som minns folksångardagarna i Greenwich Village, New York? Längesen, början av 60-talet. Redan där försökte man omhulda Dylan och göra honom till ”sin”, till nånting han till slut inte stod ut med. Sen hängde han på sig en elgitarr på Newport Folk Festival 1965. Publiken chockad med gapande munnar, sen: Förräderi! Oerhört!

På den tiden var det att sälja ut, akustiskt fint och puristiskt och ÄKTA skulle det vara. Nu var Dylan en Quisling och jakten kunde börja, och har pågått sen dess. Vissa människor tycks inte kunna leva sina liv utan att det blir kontroversiellt, om det så bara är en cigg i en sprillans ny amerikansk SUV.

 

Det finns ju en radda genom hela Dylans karriär. Alltid har det varit nåt, eller är. Dylanfolket DOG nästan när den nykristna plattan Slow train comin’ kom ut, när var det, slutet av 70-talet. Förrädare. Han åker till Israel. Förrädare. Han gör inte tillräckligt bra plattor. Förrädare. Han kan inte sjunga. Förrädare. Och så vidare.

Med mr Dylan kan man aldrig veta så noga. Hur många känner till exempel till att han äger en hel shoppingmall i utkanterna av Los Angeles där han har sin egen boxningsring? Eller, på tal om SUV:ar: hans reklam för jätte-SUV:en Cadillac Escalade, riktigt pajjig reklam? Eller att han låter en bank använda The times they are a-changing?

Det är som det är. Trust the art, not the artist. Som man brukar säga.

Ok, Dylan var lidt længe om at reagere på nomineringen til Nobels litteraturpris, men at kalde det ‘uartigt og arrogant’ er dog at tage munden for fuld, selv for Nobelstiftelsen. Og Dylansk svenske modstykke Ulf Lundell lader ikke sådan noget gå upåtalt hen i medierne. I Aftonbladet tog han bladet fra munden og gav de formastelige tørt på. Sådan.